När jag var liten kände jag mig gömd. Dold i mörkret. Okunskapen om funktionshindrade människor. ”Mongolider!” ”CP barn!” Skrek de andra barnen mot de barn som hade funktionsnedsättningar. Lärarna satt inne på sina raster och fikade medan mobbningen pågick för fullt ute på skolgården. Barnen sprang in på toaletten och grät efter att ha genomlidit vad jag kan föreställa mig ett helvete på den där ute rasten som skulle vara så nyttig. Jag själv förstod inte att det fanns något som ett funktionshinder, men i mina ögon var alla lika mycket värda oavsett bakgrund eller historia. Jag anser fortfarande att alla människor har ett lika värde, varför har då vi i dagens samhälle en så snedvriden bild på det vi själva inte förstår?
Vad är normalt? I min värld är normalt något tråkigt, alldagligt, rutinmässigt som ska ske på precis samma sätt som i alla tider. Hur många gånger har jag inte fått höra: ”Varför kan du inte bete dig som en normal tjej i din ålder?” Och så vidare. Jag är unik. Ingen människa är sig lik och alla är som dem ska vara är min mening; unika och sig själva. När man hör ordet funktionsnedsättning eller funktionshindrade människor låter det som något väldigt negativt. Man ser bara problemen men inte lösningarna. I ett normalt samhälle är alla människor arbetsduglig och det finns inga bekymmer, inga problem och definitivt inga funktionsnedsättningar. Men vi lever inte i ett normalt samhälle. Vi lever i ett samhälle där man pratar om delaktighet och där allt ska vara tillgängligt för alla, men min uppfattning är inte så. Vi i Sverige pratar om att vi inkluderar alla och ingen ska lämnas utanför. Jag känner mer att vi exkluderar de som inte är som oss. Allting är inte rullstolsanpassat t.ex. i affärer och så vidare.
Vi är så trångsynta i oss själva att alla som inte följer med lämnas utanför. Avviker man det minsta lilla så lämnas man utanför. Det är inte alltid synligt utanpå människokroppen om man har en funktionsnedsättning eller om man har ett funktionshinder. Alla diagnoser ”syns inte” men ändå om man ser någon på stan som tycks vara för ung för att normalt sett behöva gå med rollator eller sitter i rullstol behandlas annorlunda. Man ser ner på sina medmänniskor som avviker. Det i mina ögon är helt sjukt!
När jag gick på stan i affärer och min dotter var liten och låg i vagn tyckte jag det var hopplöst inne på vissa butiker för jag hade ingen plats med vagnen när jag gick där mellan hyllorna och kollade eller för att vända med vagnen. Nu är inte en barnvagn likvärdigt en rullstol, men principen är densamma anser jag. Jag hade problem att ta mig fram och komma emellan med en barnvagn, hur är det inte då för någon som sitter i en rullstol att ta sig emellan hyllorna och röra sig framåt i butikerna?
När jag var mindre kunde jag tycka att det var lite läskigt med vissa människors funktionsnedsättningar och hinder, men jag hade då ingen aning om vad dessa människor hade och varför. Jag visste ingenting, jag tror att många andra kanske känner och tänker likadant som jag gjorde när jag barn. Det okända känns skrämmande. Man drar lätt alla över en kam. En sjukdom är svår att styra över.
”Ja men hon är ju dum i huvudet!” Säger X.
”Ja men varför då?” Frågar Y.
”Ja men dom säger ju det!” Fortsätter X.
”Ja men hon är ju manodepressiv, det är en sjukdom och hon är inte dum i huvudet för att hon har en sjukdom hon inte kan styra över!” Säger Y.
Rykten sprids så lätt, så snabbt. Jag själv förstår inte vad som ska vara så svårt att kunna bilda en egen uppfattning om människor, istället för att blint tro på allt alla andra säger. Det jag vill komma fram till är att fördomar kommer från rykten och antaganden om en viss person eller grupp utan specifik fakta bakom sitt uttalande.
Om man kollar på de gamla Ica reklamerna när praktikant Jerry får börja på Ica som har Downs Syndrom så börjar ju Ica Ulf på en gång med att påpeka Jerry men blir avbruten med att han är praktikant.
Sluta ignorera dina medmänniskor. Funktionshindrade och funktionsnedsatta är också människor. Öppna ögonen för dina medmänniskor och bli mer insatt i ämnet innan du yttrar dig okunnigt om något du inte har någon aning om. Läs på istället för att blint tro på allt du hör och läser!
- Over and Out -
